Nybliven förälder

Det finns nog lika många upplevelser av att bli förälder som det finns föräldrar. Gemensamt för de flesta är att det är en intensiv upplevelse med starka känslor som man inte är beredd på. Läs mer om första tiden med barnet, fysiska förändringar, när det jobbiga inte går över och om existentiella frågor nedan. Du är också varmt välkommen att boka ett kostnadsfritt matchningssamtal med oss om du önskar stöd i den nya, eller inför den nya, föräldrarollen – eller föräldrarollen generellt såklart.

Stora förändringar

  • Första tiden med barnet

    Den första tiden när barnet har fötts känns ofta kaotisk. En ny person gör entré i familjen och det är en stor omställning för alla. Den nya lilla personen brukar bara sova korta stunder i taget. Det kan vara svårt att i förväg föreställa sig hur utmanande det är att ta hand om ett litet barn, med alla dess behov, samtidigt som man har sömnbrist. Om man har en partner uppstår det lätt slitningar när båda är trötta. Den person som fött barnet är ofta påverkad efter förlossningen och kan inte använda kroppen som vanligt.

  • Kroppen och kaoset

    Kroppen är framträdande, under graviditeten när kroppen förändras, och i högsta grad efter förlossningen. När man går runt i en dimma av sömnbrist, med bröst som droppar mjölk, såriga bröstvårtor, amning som inte fungerar eller skador efter förlossningen – men också med en överväldigande kärlek till sitt nyfödda barn – är det lätt att fråga sig hur denna tid inte kan ha skildrats mer i kulturen. Finns det någon mer omvälvande upplevelse än den första tiden med en bebis?

    Ofta finns en känsla av bristande kontroll, att man bara inte får ihop det. Det kan vara smått chockartat att inse att man plötsligt inte kan planera något. Man kan hoppas på att ens bebis ska sova en stund, så att man kan få sätta på en tvättmaskin, torka upp spyorna på golvet, äta lunch, duscha eller gå på toaletten. Men så somnar inte barnet. Eller så somnar det och vaknar efter tio minuter. Första tiden med bebisen kan vara en upplevelse av att hela tiden behöva ställa om, att inte kunna förvänta sig att något blir som man planerat. Och man kanske får nöja sig med att antingen äta frukost eller duscha.

Det blir oftast lättare

Det är viktigt att minnas att den kaosartade första tiden går över! Många upplever att det första året är tufft, men att det därefter blir lättare. I takt med att barnet blir äldre kommer det bli lättare att planera och ta med barnet på saker. Ju äldre barnet blir, desto mer kan man också förklara för det. Man kan se det som att den tuffa första tiden är kort i ett livsperspektiv. Över ett längre tidsspann tycker många att det de får ut av att vara med sitt barn är oerhört berikande, roligt och meningsfullt.

Acceptans, acceptans, acceptans

Vissa dagar är tuffa och det känns som att allt går fel. Man kan känna sig misslyckad och ha skuldkänslor över att man inte klarar uppgiften bättre. Acceptans kan handla om att målet med den här dagen inte ens är att den ska bli bra, utan att alla ska överleva. “Jag kände mig som en skitdålig mamma, mitt barn skrek hela dagen, jag och min partner bråkade konstant och hemmet ser ut som att någon sprängt en bomb.” Det kanske kan få vara okej? Det kommer andra dagar som kommer att vara lättare.

Förväntningar och normer

Många nyblivna föräldrar berättar att de känt sig kritiserade av sin omgivning. Vissa får kommentarer om att de inte är tillräckligt ansvarsfulla eller riskmedvetna kring barnet. Andra kan uppleva normer åt andra hållet, om att man ska vara mer avslappnad och leva på som vanligt, när det kanske inte är möjligt eller något man ens vill göra.

Kanske finns det i vår tid också högre krav på hur man ska vara som förälder – på gott och ont. En ökad medvetenhet om vad barn behöver och mår bra av är såklart positivt. Men samtidigt behövs det kanske inte så mycket råd kring hur man optimerar barnets tidiga utveckling - utvecklingen kommer ju till stor del inifrån barnet självt. Barnet utvecklas för att det vill och är programmerad att göra det. Det är kanske heller inte hela världen att ge barnet halvfabrikatköttbullar och barnmatsburkar istället för att laga all mat ekologisk från grunden.

När första tiden blir riktigt svår

Att det tar ett tag innan kärleken och anknytningen till ens barn uppstår är inget konstigt. Det kan också vara så att man känner kärlek till barnet, men att man ändå mår väldigt dåligt som förälder.

Man kan känna negativa känslor mot barnet och man kan ha tvångstankar som handlar om att skada sig själv eller barnet. Skador efter förlossningen kan (men behöver inte) försvåra anknytningen till barnet. En del mår så dåligt att de får självmordstankar. Förlossningsdepression kan också drabba den förälder som inte har fött barnet.

Tveka inte att söka vård om den första tiden känns svår! Vården vill fånga upp föräldrar som inte mår bra så tidigt som möjligt. Sök hellre hjälp en gång för mycket än för lite. Och vänta inte – ju tidigare du söker, desto snabbare kommer du att kunna bli hjälpt. Terapi kan ges både under graviditeten och efter att barnet är fött. Och det är aldrig för sent att ta hjälp.

Existentiella frågor

Samtidigt som den första tiden är slitsam finns ju parallellt – för många, men inte för alla – en oerhörd kärlek till det lilla barnet. Den här kärleken kan också kännas dubbel. Plötsligt står allt på spel. Man vill ge det lilla barnet allt, men det blir tydligt att det är så många saker vi inte styr över. Kanske är detta ovant för nutidsmänniskan. Vi får ju ofta höra att vi är vår egen lyckas smed och att vi kan göra allt, bara vi vill det. Men när man blir förälder behöver man pausa många av sina egna behov. Det kan handla om allt ifrån stora drömmar till att inte kunna räkna med att få se sin favoritserie på tv ikväll. Att en förälder är hungrig eller trött är sekundärt till barnets behov. Insikten att man inte kan få allt man vill ha kan vara svår, men det kan också vara utvecklande att sätta en annan person först.

Kärleken till barnet är inte heller nödvändigtvis är förknippad med bara lycka, utan kan också hänga samman med oro och ångest över hur skört livet är. Många upplever att de får “tunn hud” och ser faror överallt. Kanske upplever man att ens föräldrar inte är så närvarande som man hade hoppats. Eller att vänner inte hör av sig lika ofta. Egna trauman som man själv inte bearbetat kan göra sig påminda när man är nybliven förälder.

Många föräldrar kan uppleva ökad ångest under den första tiden. Om den blir för stark ska man såklart söka hjälp. Men man kan också fråga sig om det är önskvärt att vara helt ångestbefriad som småbarnsförälder. Oro och skuldkänslor har sannolikt fyllt en funktion evolutionärt, där de föräldrar som har oroat sig och känt ansvar, i högre grad har kunnat ge barnet vad det behöver.

Man kan, om man lyfter blicken ytterligare, fråga sig om det är just lycka och frånvaro av smärta som är det mest eftersträvansvärda i livet. Svaret är olika beroende på vem man frågar. Men man kan konstatera att det i vår tid finns ett ganska ensidigt fokus på strävan mot självförverkligande. Ett annat sätt att se på det är att målet är att leva ett så meningsfullt liv som möjligt, snarare än att lyckomaximera. Och i ett meningsfullt liv ingår faktiskt också ångest, sorg och skuldkänslor.

Läs vidare om känslor, ångest och nedstämdhet på vår blogg