Anknytning i psykoterapi – förstå dina mönster i nära relationer.
Känner du igen dig i återkommande oro, distans eller konflikter i nära relationer? Hos Emotivum arbetar legitimerade psykologer och psykoterapeuter med anknytning – fysiskt på Kungsholmen eller digitalt.
Kostnadsfritt och förutsättningslöst – en av våra terapeuter hjälper dig att förstå dina mönster.
- Legitimerade psykologer & psykoterapeuter
- 1 500+ matchade sedan 2020
- Forskningssamarbete med Karolinska Institutet
- Fysiskt på Kungsholmen eller digitalt
Vad är anknytning?
Anknytning är de känslomässiga mönster vi utvecklar tidigt i livet för hur vi knyter an till andra – hur vi söker närhet, hanterar avstånd och reglerar känslor i nära relationer. Anknytningsmönster brukar delas in i trygg, otrygg-undvikande, otrygg-ambivalent och desorganiserad anknytning. Mönstren är inte diagnoser och de är inte fasta: i psykoterapi går det att förstå dem och utveckla en tryggare anknytning.
- Trygg anknytning
- Närhet känns i grunden tryggt. Du kan lita på andra och samtidigt stå på egna ben, och du klarar att hantera avstånd utan stark oro.
- Otrygg-undvikande
- Närhet kan kännas påträngande. Du tenderar att klara dig själv, hålla distans och tona ner behov av stöd i relationer.
- Otrygg-ambivalent
- Ett starkt behov av närhet blandas med oro för att bli lämnad, vilket kan ge svängande känslor och behov av bekräftelse.
- Desorganiserad
- Närhet väcker både längtan och rädsla samtidigt, ofta kopplat till tidigare svåra eller motsägelsefulla erfarenheter.
Tecken på otrygg anknytning.
Anknytningsmönster visar sig ofta i hur vi mår och beter oss i nära relationer. Känner du igen några av dessa?
Rädsla för att bli övergiven
Återkommande oro för att partnern ska lämna, även utan tydlig anledning.
Svårt att lita på andra
En känsla av att behöva klara allt själv och att det inte är säkert att luta sig mot någon.
Undviker närhet
Ett behov av att hålla distans eller dra dig undan när relationer blir för nära.
Stark separationsångest
Intensivt obehag vid avstånd och ett starkt behov av bekräftelse och närhet.
Återkommande konflikter
Samma mönster upprepas i relation efter relation, ofta med stark känslomässig laddning.
Svårt att reglera känslor
Känslor som svänger snabbt i nära relationer och är svåra att förstå eller hantera.
Så arbetar vi med anknytning i terapi.
- 01
Vi kartlägger dina mönster
Tillsammans utforskar vi hur din anknytning ser ut och hur den påverkar dina relationer idag.
- 02
Vi arbetar känslofokuserat
Med relationell och känslofokuserad terapi får du förstå och bemöta de känslor och behov som ligger bakom mönstren.
- 03
Du utvecklar tryggare relationer
Genom nya erfarenheter i och utanför terapirummet kan du steg för steg utveckla en tryggare anknytning.
Ett erfaret team som alltid är på din sida.
På Emotivum arbetar legitimerade psykologer, psykoterapeuter och/eller sexologer. I vårt team finns bredd och djup vad gäller kompetens och erfarenhet – vårt eget åldersspann är mellan 28 och 70 år.
Sedan 2020 har mer än 1 500 människor påbörjat ett arbete hos oss, med en behandlare de själva och vi tillsammans valt. Vi arbetar individualiserat, relations- och känslofokuserat, och är alltid på din sida.
År 2025 påbörjade vi ett kliniskt forskningsprojekt på vår mottagning, med Karolinska Institutet som huvudman.
Vanliga frågor om anknytning
Vad betyder anknytning?+
Anknytning är de känslomässiga mönster vi utvecklar tidigt i livet för hur vi knyter an till andra – hur vi söker närhet, hanterar avstånd och reglerar känslor i nära relationer. Mönstren följer ofta med in i vuxenlivet men går att förstå och förändra.
Vilka anknytningsmönster finns det?+
Anknytning brukar delas in i fyra mönster: trygg anknytning, otrygg-undvikande anknytning, otrygg-ambivalent anknytning och desorganiserad anknytning. Mönstren är inte diagnoser, utan sätt att beskriva hur vi tenderar att relatera till närhet och avstånd.
Vad är otrygg anknytning?+
Otrygg anknytning är ett samlingsnamn för anknytningsmönster där närhet känns svårt – antingen genom att man drar sig undan (undvikande) eller genom stark oro för att bli lämnad (ambivalent). Det säger inget om ditt värde och kan bearbetas i psykoterapi.
Går det att förändra sitt anknytningsmönster?+
Ja. Anknytningsmönster är inte fasta. Genom nya relationella erfarenheter, inte minst i psykoterapi, kan du steg för steg utveckla en tryggare anknytning och nya sätt att hantera närhet och känslor i relationer.
Hur vet jag om jag har en otrygg anknytning?+
Vanliga tecken är återkommande rädsla för att bli övergiven, svårt att lita på andra, behov av att hålla distans, eller att samma konfliktmönster upprepas i relation efter relation. Ett matchningssamtal hos Emotivum hjälper dig att förstå dina mönster.
Hjälper terapi vid anknytningssvårigheter?+
Ja. På Emotivum arbetar legitimerade psykologer och psykoterapeuter relationellt och känslofokuserat med anknytning. Målet är att du ska förstå dina mönster och utveckla tryggare, mer tillfredsställande relationer – i den takt som passar dig.
Anknytningsteorin — kort bakgrund
Anknytningsteorin utvecklades under 1950-talet och framåt, inledningsvis formulerad av psykoanalytikern och barnläkaren John Bowlby (1907-1990). Bowlby menade att människobarn föds med ett naturligt behov av att hålla sig nära, och utveckla ett starkt band till, de personer som finns runtomkring och som har huvudansvar för barnet – ofta föräldrarna. Hur relationen utvecklas antas sedan ha betydelse, inte bara för barnets direkta överlevnad, utan också för dess inre värld, synen på sig själv och både aktuella och framtida relationer till andra människor. Vi som nyfödda behöver nära relationer för att överleva och för att utvecklas.
Psykologen Mary Ainsworth (1913-1999) fortsatte arbetet med anknytningsteorin, och formulerade att barn behöver ha föräldern – dvs anknytningspersonen – att använda som både en trygg bas och säker tillflyktsort. Med trygg bas avses att barnet kan utforska världen, både den inre och yttre, utifrån tryggheten till anknytningspersonen. Med säker tillflyktsort menas att barnet söker sig till anknytningspersonen vid upplevd fara, och att anknytningspersonen kan trösta och trygga barnet att våga utforska igen. Ordet “upplevd” är här mycket viktigt – det är barnets upplevelse av hot och därmed behov av skydd och hjälp som avses, inte endast de situationer där barnet faktiskt är hotat. Anknytningspersonens sätt och förmåga att besvara barnets behov bidrar i förlängningen till det som kallas för barnets anknytningsmönster.
Anknytningsteorin menar också att det finns skillnader i anknytningsmönster mellan olika personer. Forskning på barns olika sätt att relatera till sina anknytningspersoner, reaktioner på separation och återseende, i samspel med observationer på hur föräldrarna bemöter sina barn, har lett till teorin om fyra olika former av anknytningsmönster: det trygga, otrygg-undvikande, otrygg-ambivalenta och desorganiserade mönstret.
Barn med desorganiserad anknytning saknar, till skillnad från de andra beskrivna typerna, ett mönster i sitt sätt att förhålla sig till anknytningspersonen – därav begreppet desorganiserad. Anknytning handlar om att söka trygghet genom föräldern, men barn med organisera anknytning hindras i sitt målsökande. De beteenden som ett barn med desorganiserad anknytning uppvisar, tolkas som uttryck för att både vilja närma sig anknytningspersonen för trygghet och samtidigt vara rädd för hens reaktioner – så kallad “fright without solution”. Då anknytningspersonen upplevs skrämmande för barnet finns alltså ingenstans att ta vägen för trygghetsskapande. Det kan bero på att anknytningspersonen ibland är verbalt eller fysiskt aggressiv, eller att den själv är traumatiserad och därför beter sig oförutsägbart, exempelvis genom att själv söka tröst hos barnet när det var barnet som var ledset, inte respektera barnets gränser eller hålla barnet fysiskt ifrån sig. Det desorganiserade barnet får få, eller inga, tillfällen att lära sig förstå sina egna känslor och inre tillstånd. Samtidigt kan slutsatsen att alla barn med desorganiserad anknytning har föräldrar som vanvårdar dem eller är lågfungerande inte dras, då vissa barn av genetiska skäl verkar ha lättare att utveckla desorganiserad anknytning.
Anknytning hos vuxna
Interaktionen mellan barnet och anknytningspersonen antas skapa det som kallas för inre arbetsmodeller hos barnet, vilket innefattar antaganden om hur det är att vara med andra människor. Funktionen med modellerna är att de ska kunna förutsäga hur föräldrarna, och i förlängningen även andra människor, kommer att reagera på ens behov och känslouttryck. På ett omedvetet plan lär sig barnet att människor generellt kommer att reagera på en på ungefär samma sätt som ens anknytningspersoner en gång gjorde. På så vis tar vi med oss det vi lär oss i våra anknytningsrelationer till vårt relationella fungerande även senare i livet, vilket kan bli tydligt exempelvis i den egna föräldrarollen. Samtidigt finns förstås fler faktorer än anknytning som påverkar vårt sätt att vara på i vuxen ålder. Du kan läsa mer om hur otrygga mönster kan utspela sig i vuxen ålder här.
Som ovan beskrivits präglas även vuxna av det anknytningsmönster som de utvecklat i barndomen i relation till sina anknytningspersoner. Det märks främst genom våra sätt att förhålla oss till våra känslor på, och hur vi relaterar till andra människor som vi har runt omkring oss. Med en trygg anknytning i grunden blir relationer oftast enklare, medan otrygga och desorganiserade mönster kan skapa problem eller lidande för oss – svårigheter med tillit, att låta någon komma nära och intimitet. Dessa svårigheter går att arbeta med i psykoterapi.
Läs vidare
Vill du förstå dina mönster i nära relationer?
Boka ett kostnadsfritt matchningssamtal så hjälper en av våra terapeuter dig att hitta rätt. Förutsättningslöst och utan förpliktelser.
Boka kostnadsfritt matchningssamtal