Därför ska man intressera sig för idéhistoria

Att människor intresserar sig för psykologi är nuförtiden mer regel än undantag. Böcker som ”Tänka, snabbt och långsamt” eller ”Omgiven av idioter” populariserar olika psykologiska teorier med jämna mellanrum och väcker allmänhetens intresse. Man skulle kanske kunna påstå att det är dumt att inte intressera sig för psykologi om man är människa – trots allt är det ju benämningen för vetenskapen om det mänskliga själslivet, dvs våra känslor, tankar, beteenden och vårt medvetande, och att veta hur man själv fungerar tenderar ju att göra livet lite lättare att leva. Det passar också vårt  individualiserade samhälle att var och en riktar fokus mot, och lägger tid på, sig själv. 

Dagens människa är alltså ofta förhållandevis påläst kring psykologi, har teorier om sig själv och analyserar gärna andra på basis av psykologi- och självhjälpsböcker man läst. Så hur skulle vi kunna fortsätta utveckla vår förståelse av oss själva och varandra, eller snarare ta den till next level? Ett svar på den frågan skulle kunna vara att närma oss ett annat vetenskapsfält, nämligen idéhistorien. 

Många vet förstås mer än väl vad idéhistoria handlar om, men det är också vanligt att man inte stött på det trots dess relevans för vår gemensamma tillvaro. Idéhistoria som vetenskap omfattar olika idéers framväxt och förändring från antiken fram till vår nutid. Det handlar alltså om hur vi sett på, och förstått, olika fenomen i samhället och hur detta förändrats över tid, vilket kanske låter vagt, flummigt eller svårt – det behöver det dock inte vara. Och idéhistoriska perspektiv är bland annat mycket användbara när det kommer till synen på psykisk hälsa och ohälsa, vård och behandling, samt läkaren och terapeuten. 

Så vad menas med detta? Kort och gott kan sägas att medan psykologi handlar om förståelsen av hur vi människor funkar så kan idéhistoriska teorier visa på hur denna förståelse ändrats över tid. Idéhistoriska perspektiv hjälper oss att ”zooma ut”, och får oss att reflektera över varför vi uppfattar något på ett visst sätt just nu. Ett bra exempel på detta är hur vår förståelse av psykiskt lidande förändrats över tid, och hur den psykiatriska diagnostiken ständigt påverkas av olika strömningar i samhället. För varje ny DSM-utgåva (diagnosmanual) som utkommer har antalet diagnoser ökat, vilket man kan anta speglar tiden vi befinner oss i just nu på olika sätt. 

Om man känner sig nedstämd och går till vårdcentralen kommer man nuförtiden troligtvis att erbjudas antidepressiva läkemedel, ett par samtal KBT eller fysisk aktivitet på recept. För hundra år sedan hade man haft en annan syn på hur tillståndet skulle avhjälpas, och vi kan nog anta att det kommer se annorlunda ut även hundra år fram i tiden. Kanske kommer människan om hundra år inte ens att uppfatta sig själv som nedstämd, utan istället kämpa med andra symptom som bättre passar hur samhället ser ut då. 

Dessa perspektiv kanske inte upplevs som jättehjälpsamma för den som just nu befinner sig i ett psykiskt lidande, exempelvis nedstämdhet. Vetskapen om att man hade upplevt sina symptom annorlunda i ett annat samhälle under en annan tid förändrar knappast hur man mår här och nu. Men det kan ändå vara betydelsefullt att veta att fenomen som ”depression”, ”nedstämdhet”, ”kemisk obalans i hjärnan” inte är sanningar, utan endast beskrivningar som representerar hur vi förstår olika psykiska företeelser utifrån vår aktuella tid. Att förkovra sig i idéhistoria kan vara ett sätt att skapa distans och perspektiv till det vi är i nu – för alla människor, och inte minst de som möter människor som mår dåligt i sitt yrkesliv. 

Om man inte känner för att omgående söka en universitetskurs i idéhistoria kan man med fördel läsa något på området för att se vad man tycker det har att ge – vi har lästips!

Lästips:

Karin Johanisson: ”Melankoliska Rum” (2009), ”Den sårade divan: om psykets estetik” (2015) och ”Kroppen och jaget: Karin Johanissons samlade” (2021).