Psykodynamisk terapi
Psykodynamisk terapi eller psykoterapi (PDT) är en terapeutisk inriktning och psykologisk behandlingsmetod. Den psykodynamiska terapin har sina rötter i psykoanalysen, vilken utvecklades av läkaren Sigmund Freud under sekelskiftet mellan 1800- och 1900-tal, men har utvecklats i flera olika riktningar sedan dess. Förutom psykoanalysens olika teoretiska utgångspunkter ryms idag även affektfokuserade, relationella och mentaliseringsbaserade metoder inom PDT-paraplyet, exempelvis DIT, ISTDP, SEP/SET och MBT. Då psykodynamisk terapi inte är manualbaserad utan anpassad efter varje enskild patient blir ingen terapi exakt den andre lik.
I psykodynamisk terapi betraktas orsakerna bakom det psykiska lidandet och svårigheterna som gjort att patienten kommer till terapin som betydelsefulla, varpå patienten och terapeuten tillsammans arbetar för att skapa en större förståelse för varför patienten mår och fungerar som den gör. Viktiga komponenter är självreflektion och ett öppet utforskande av känslor, tankar och upplevelser, samt användandet av relationen mellan patienten och terapeuten för att komma åt problematiska relationsmönster i patientens liv utanför terapirummet. I takt med ökad förståelse upplever patienten oftast symptomlindring, men även förutsättningar att leva livet på mer konstruktiva och meningsfulla sätt. På så vis blir förändringen mer beständig över tid, eftersom behandlingsmålen inte handlade om att endast ta bort symptom.
Psykodynamisk psykoterapi har visats ha effekt på de flesta olika psykiatriska tillstånd, och är ett bra alternativ för personer som vill förändra sitt sätt att vara i relationer eller den bild de har av sig själva. Eftersom ingen terapeut kan ”göra terapi på patienten” är det också viktigt att patienten är villig att testa den psykodynamiska terapin och därmed också att försöka berätta om sig själv och sina känslor så gott den kan. Således kan de flesta patienter gynnas av en psykodynamisk psykoterapi, men längden på behandlingen varierar beroende på vilka svårigheter man har när man påbörjar terapin. Eftersom den psykodynamiska terapeuten vill arbeta med orsakerna till problemen för en bestående förändring kan terapin behöva pågå under en längre tid vid svårare tillstånd. För andra kan det räcka med en korttidsterapi för att man ska känna att man kan jobba vidare på egen hand.
När man talar om vilka som gynnas av en behandlingsmetod och inte är det samtidigt också viktigt att lyfta fram den omfattande kliniska forskning som visar att behandlingsmetoden i sig inte är det som driver den terapeutiska förändringen, utan tvärtom faktorer som är gemensamma för olika terapimetoder. I detta fall skulle detta innebära att det inte är just PDT som gör att patienten blir bättre, utan att patienten tar del av en behandling där hon möter en bra terapeut som hon kan skapa ett gott känslomässigt band till, samt förstår behandlingsprocessen och känner tilltro och hopp inför den. Om du tilltalas av den psykodynamiska teorin och behandlingsmodellen är det alltså en bra grogrund för att du ska få den förändring du önskar – och om du inte känner tilltro till din terapeut är det något som är viktigt att ta på allvar och lyfta i terapin.
För vem passar PDT?
PDT och forskning
En vanlig myt om psykodynamisk terapi är att den inte är särskilt beforskad eller vetenskapligt utvärderad. Tvärtom myten finns det idag ett stort vetenskapligt underlag som visat den psykodynamiska psykoterapins effekter på våra vanligaste och mest utbredda psykiatriska tillstånd. Här kan du se en lista över randomiserade kontrollerade studier (RCT) som utvärderat metoden, vilken för närvarande innehåller 269 olika kliniska studier. Här kan du läsa mer om psykodynamisk forskning.
Sedan Socialstyrelsen kom ut med sina rekommendationer för behandling av ångest- och depressionstillstånd år 2017 har den psykodynamiska terapin alltmer fått stå tillbaka för alternativa behandlingsmetoder, såsom antidepressiv medicinering eller kognitiv beteendeterapi. Efter att rekommendationerna publicerats har de, och processen inom vilken de togs fram, kritiserats upprepade tillfällen av olika aktörer. Trots bevisad effektivitet för både ångest- och depressionstillstånd, har tillgängligheten till psykodynamisk psykoterapi minskat alltmer, vilket också går i linje med den allmänna utvecklingen inom vården med ökade effektivitetskrav, toppstyrning och specialisering. Detta tycker vi på Emotivum är mycket tråkigt, och det är också ett av skälen till att vi öppnade vår privata mottagning. Vi hoppas att pendeln kan svänga tillbaka i framtiden, och att psykodynamisk terapi återigen ska få vara ett utbrett och etablerat behandlingsalternativ bland de andra även inom den offentliga vården.
Även om tillgängligheten till psykodynamisk terapi har minskat gradvis de senaste decennierna betyder inte det att människor inte längre efterfrågar psykodynamisk psykoterapi – många har testat andra terapimetoder eller behandling med psykofarmaka utan resultat, andra tilltalas av den dynamiska människosynen och synen på förändring.
