Psykoterapeutisk dogmatism
Forskning visar att olika psykoterapeutiska inriktningar är ungefär lika effektiva när det kommer till behandlingen av våra vanligaste psykiska besvär: depression och ångest. Förklaringen är att behandlingseffektivitet inte drivs av metodval utan bakomliggande faktorer såsom terapeutfaktorer (vissa terapeuter är mer och vissa mindre effektiva, oavsett metod), klientfaktorer (vissa klienter är mer motiverade att förändra sina svårigheter) samt gemensamma faktorer som tar fasta på samarbetet mellan terapeut och klient. Forskning har vidare visat att följsamhet till metod visst kan vara till hjälp för terapeuter och i förlängningen klienter, men då att en flexibel och inte rigid följsamhet till metoden leder till mer lyckade behandlingsutfall. Slutligen har man gång på gång sett att behandlingar där klienter fått vara delaktiga i utformning och val av metod har större chans att lyckas.
Detta har man tagit fasta på i hälso- och sjukvårdspolitiken i de flesta industrialiserade länder. I England, Tyskland, Finland fäster man stor vikt vid att klienten själv har möjlighet att hitta en vetenskapligt beprövad behandling som man själv känner en dragning till, vare sig det är kbt eller pdt. Detta är inte endast korrekt utifrån forskning kring psykoterapi, utan även utifrån sunt förnuft. Att erbjuda kbt till en klient som egentligen känner mest samhörighet med och som aktivt önskar pdt kan bli skadligt för klienten och vice versa.
Trots det har den svenska socialstyrelsens behandlingsriktlinjer utformats till ensidig förmån för kbt. Inom såväl primärvården som den specialiserade psykiatrin är kbt i många fall det enda som erbjuds klienter, oavsett behov och önskemål.
Vi ser dagligen effekterna av den politiken på vår terapimottagning. Många som söker sig till oss har gått i terapi tidigare och många är också nöjda med tidigare behandlingar, såväl kbt som pdt, även om de kanske inte nått hela vägen. Flera är också missnöjda. I vissa fall beror det på personfaktorer, de kanske saknat tillit till sin terapeut på grund av verkliga eller inbillade brister. De kanske själva inte var motiverade vid det tidigare tillfället.
I många fall har de också väl formulerade synpunkter på de metoder som tidigare erbjudits dem. En typisk formulering är att man sökt efter ett jämlikt rum där man får träffa någon som vill lyssna på ens innersta tankar och känslor, men där man istället mötts av någon som velat styra och undervisa. Vissa har upplevelser av kbt-terapeuter som relativt omgående ställer sig framför en tavla för att rita upp och formulera vad som är fel med klienten, och lämnat sessionen inte med en känsla av att vara en människa som har setts av en annan, utan av att vara en ikea-möbel som någon valhänt försökt att montera. Klienter som vi träffar kan också ha negativa erfarenheter av psykodynamiska terapueter och då ofta utifrån exempel på terapeutisk dogmatism. Det kan röra sig om terapeuter som följer en “vulgäranalytisk” neutral hållning och som sätter sig som en hummande stenstod framför klienten, utan att på något sätt göra detta begripligt eller hjälpsamt. Efter att ha blivit utsatt för det kan man ofta längta efter att träffa någon som tar lite initiativ och som har möjlighet att föra ett vanligt samtal.
På Emotivum har vi en stor bredd i metodkunskap, utifrån pdt, kbt, emdr, mindfulness, sexologi med mera. Samtidigt är vi övertygade om att psykoterapeutiska behandlingar behöver anpassas i varje enskilt fall, såväl till person som till utformning. Behandlingar där klienter görs delaktiga har betydligt större chans att lyckas.
